Suck. 24

Den här här julen. Mm ja. Vad säger man. Överskattat. Köp hets. Och en massaker av paket, och även fast man inte vill ha. Hade hellre jobbat. Ända positiva. Om man ska benämna något som är positivt. Jul maten, och när allt är över.
För om vi ska vara ärliga emot varandra. Det är inte tomten som kommer igenom skorstenen. Hans små nissar har tagit på sig ansvaret. Och vilket rätt stort skönt gäng nissarna är. Tomten. Ja, Tomten sitter på en övergiven bar. Någonstans i världen med ett gäng halv tomma öl glas. Halv packad. Tomten har ju gjort sitt för i år. Och nu njuter han av livet. Och av ölen.

Tack för besöket pälsbollarna 😊

Har haft fin besök hemma oss mig. Ifrån fredagen till tisdagen. Och inte vilket fint besök som helst. En prinsessa. Och en lite prins. Båda med tindrande ögon. Pratades. Och med gos och bus i sig. Reda att röja balkongen, och ge sin pappa alla sin kärlek. Men dagarna gick fort. För fort. Morsan kom och hämta dem där de bor nu. Men man saknar dem varje dag. Och nu förstår jag hur mitt ex hade det. Hur mycket hon sakna dem. Hur hon måste tyckte det varit tufft. Men pälsbollarna är alltid välkomna lite då och då. När som helst. Jag äger ju dem till 50%
Jag fick några glad, lyckliga dagar.
Snart blir väl alltid som vanligt. Kanske.
Tjafs och bråk. Om att jag inte får ha katterna här. Men ur det här. Har ett frö växt. Jag kommer börja säga ifrån.
Det är min tid nu.

Till mina två katter. Jag älskar er.

Min hand ger er ro.
När era nerkylda kroppar värms.
Jag går bredvid,
Som mitt hopp sviktat, och rasat.
Vilande i min famn vågar jag tro.
Tro på att ni betyder allt för mig.
Nu när hoppet svikit mig,
Finns ni alltid för mig runt varje hörn.
Men här blir jag kvar, och allting är över för denna gång.
Jag älskar er.
Men kanske får ni vila er i min famn igen.
Här igen.
Står jag väntandes vid min dörr.

Sista dan med gänget

Sista dan på landet, för i år, 2017. Förhoppningsvis kommer jag med förnyad kraft tillbaka nästa år. Hur livet ser ut visar sig i spåkulan. Och jag bryr mig inte. Jag lever nu idag, för just denna sekund slagen. Hur har min månad varit. Till och från. Upp och ner. Bra och dåligt. Men för det mesta bra. Gjort en del. Badat åkt till olika städer i Småland. Och bara vilat ut. Men nu börjar jag längta hem. Borta bra, men hemma är nog ändå bäst ändå. Eller vad säger du som läser. 🙂
Nu när jag kommer hem ska jag vänta in skolan tills den börjar. Ja, fortsättning följer. ✌

Kärlekens grymhet, med en bit av ömhet

Varför, varför hittar jag aldrig rätt. Rätt livspartner. En livspartner att finna kärleken till. Någon att bilda familj med. Någon att leva sitt liv med. Jag vill inte leva ensam längre. Men jag vet inte hur jag ska hitta kärleken när kärleken inte vill hitta mig. Dissar mig, eller lännar och inte stannar kvar även fast man är ärlig. Ger kärleken inte ens en enda tillfälle till en dejt. Kärleken kan var ljuvlig, men också grym. Grym som tortyr. Och jag saknar kärlekens förälskelse.

Sorgen över en saknad vän

Min bästa tjej kompis, som jag känt sen gymnasiet har sagt upp vänskapen efter att hon träffa sin nya kille. Hon blev helt annorlunda. Hon och jag var som syskon för varandra. Ställde allt upp, grät, skratta och fanns för varandra även fast vi inte sågs ofta, fanns vi båda för varandra. Min sorg är stor. Ännu ner än så. Jag grät när hon sms det, och kände att allt är mitt fel. Men för mig kommer, och är hon bäst. Min syrra. Och jag vet inte hur jag ska göra för att få kontakt med henne, för att jag saknar min allra bästa tjej kompis. För jag tror inte hur hon vet hur mycket hon sorga mig, och fel hon gjorde. Låta sin kille gå före ens bästa kompis.