Min hand ger er ro.
När era nerkylda kroppar värms.
Jag går bredvid,
Som mitt hopp sviktat, och rasat.
Vilande i min famn vågar jag tro.
Tro på att ni betyder allt för mig.
Nu när hoppet svikit mig,
Finns ni alltid för mig runt varje hörn.
Men här blir jag kvar, och allting är över för denna gång.
Jag älskar er.
Men kanske får ni vila er i min famn igen.
Här igen.
Står jag väntandes vid min dörr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar