Till mina två katter. Jag älskar er.

Min hand ger er ro.
När era nerkylda kroppar värms.
Jag går bredvid,
Som mitt hopp sviktat, och rasat.
Vilande i min famn vågar jag tro.
Tro på att ni betyder allt för mig.
Nu när hoppet svikit mig,
Finns ni alltid för mig runt varje hörn.
Men här blir jag kvar, och allting är över för denna gång.
Jag älskar er.
Men kanske får ni vila er i min famn igen.
Här igen.
Står jag väntandes vid min dörr.

Sista dan med gänget

Sista dan på landet, för i år, 2017. Förhoppningsvis kommer jag med förnyad kraft tillbaka nästa år. Hur livet ser ut visar sig i spåkulan. Och jag bryr mig inte. Jag lever nu idag, för just denna sekund slagen. Hur har min månad varit. Till och från. Upp och ner. Bra och dåligt. Men för det mesta bra. Gjort en del. Badat åkt till olika städer i Småland. Och bara vilat ut. Men nu börjar jag längta hem. Borta bra, men hemma är nog ändå bäst ändå. Eller vad säger du som läser. 🙂
Nu när jag kommer hem ska jag vänta in skolan tills den börjar. Ja, fortsättning följer. ✌