Tack all för all tid du gav oss. Nu när du farit vidare, gömd bland huldrorna, intill forsens strömmar. Där solen sjunger med vindens slöja. Känna markens sorg sörja. När du drömde dina drömmar i vår famn såg vi dig le om något fint. Som en övervakare övervaka du över rastlösa barnen under sommaren. Vi bar dig när du kände dig som svagast. Och du bar oss med glädje av kärlek. Här blir vi kvar medan du farit vidare. När vi kommer hem är ingenting sig likt. Ingen står intill sin syster vid ytterdörren och hälsar en glatt hem. Vi alla kommer älska dig för den du är. Du var allt för oss. Minnesbilderna kommer i all framtid finns kvar. Tomlösheten är hög, men du är aldrig glömd. Vi ses oss huldrorna intill strömmarnas brus. Vi älskar dig Caspar. Nu, idag och för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar