Vad skrämmer mig mest. Får mitt självförtroende och självkänsla att knäckas. Svek. Att säga, göra och agera. Men i nästa sekund ändra sig. Försvinna. Ändra sitt agerande och sluta höra av sig.
Två. Vara ensam. Ingen som ser en tvingas vara hemma. Göra samman sak om och om igen varje dag.
Tre. Att inte hitta få jobba. Ingen företag som vill anställa mig i en eller två dagar. Och försäkringskassan som bestämmer över en. Och om jag skulle få ett jobb. Skulle dom ta allt ifrån mig ända. Så det skulle inte göra någon skillnad. Vad är då visste med att leva? Finns ingen jämställdhet. Alla dom här sänkerna mig. Få mig att tappa självförtroendet och självkänslan. Förlora hoppet om en själv och livet. Känna en ilska över allt och alla. Att inte få känna sig lycklig. Alla tror jag är lycklig. Men inom mig är det tvärtom. Och framför allt när mina kissar inte är här. Dom gjorde mitt liv mycket roligare. Saknar dom. Dom är mitt allt.
Med kärlek respekt och jämställdhet. Som inte syns
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar