En röst kallar ifrån ditt hjärta.
Minne efter en försvunnen tid har förlänge sen kallnat och blåser en piskande vind i ansiktet.
Sökandet efter rosornas väg har en början till ett slut
Du är där, men ändå i en mörk dröm.
Sjärnorna du räknat dansade av kärlek vi gjorde förr är förlorad.
Men en röst viskande djupt inom dig ger dig minnet efter en vaggvisas förhoppning till rosornas väg.
Sjärnorna du räknat flera mil ifrån oss älskar oss, men vi älskar inte tillbakas.
Hör viskningar inom dig viska, vi måste hålla ihop mot onskans mörker, och finna vår kärlek tillsammans.
söndag 15 november 2015
Rosornas väg. (till minnen efter händelsen i Paris.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar