Res mig upp igen.

sjöns morgon bris smeker mina öma kinder, och får en tår fladdra bort ifrån min ena våta ögonlock. Ensam vid sjön jag står och tänker på dig tills mörkret falla ifrån skyn. Så finner jag ett hopp att du kanske kan reser mig upp till skyn vid bergets slut och låta mig
stanna där tillsammans med dig.
Och res mig upp vid dalarnas djupa gräsfyllda matta där solstrålarna tränger sig fram på berget där du visa mig hur allt liv börja sin början.