Varför. Varför körs det en någonslags diktatur stämningen. Varför, varför bry sig om vad man vill. Känslan av att behandla som ett barn tar aldrig slut. Varför, varför kan man inte betraktas som vuxen och hörs så, efter ens desperata skrik. Men när man gör det tas man som en ett skämt, barnslar mig eller inte tar mig på allvar. Jag känner mig så ensam. Ingen vill lyssna på mig. Vem skulle vilja lyssna på mig, och ta mig på allvar. Undrar varför jag finns till om jag aldrig får tas på allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar