Ibland är man glad. Men ibland blir man ledsen av andras glädje och skratt så tårarna nästan faller. Kroppen vill rusan låsa in sig på toaletten men man tvingas hållas kvar. Jag känner mig ensam. Och svag. Styrd ut av andra. Jag har slutat bry mig om hur det kommer att gå för mig. När jag ej känner någon lycka. En lycka jag hade förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar